I en skrivpuff för ett tag sen skrev jag om mitt hjärta i Tokyo nu kommer hjärtat snart hem, min förväntan min längtan efter min underbara dotter har ökat dessa sista skälvande veckor hon är kvar där borta, Ni vet när man ska ha semester, så väntar man längtar så intensivt efter den där efterlängtade semstern, så när den sista dagens morgon innan semester börjar är timmarna LÅNGA innan den stunden infinner sig innan man faktist får gå, skulle någon då säga, MEN DU tyvärr måste du jobba två dagar till, DÅ bryter man ihop,

Den känslan bär jag på nu, längat väntar efter att mitt hjärta, ska komma hem längtar efter att krama henne, smeka hennes vackra hår. KÄNNA HENNES NÄRVARO på riktigt, inte bara en bild på Skype utan en livs levande dotter frramför mig som jag kan hålla i hand. Hela tiden har jag vetat att hon kommer tillbaka om ett år, om ett halvår om tre måndader och nu ett par veckor.

Under året som gott har egentligen inte saknat henne på det viset eftersom jag vetat om hur länge hon ska vara borta, och jag visste att hon trivdes med livet och älskade sin tillvaro där. Men nu när slutet närmar sig växer min längtan efter att få träffa min dotter igen.