Follow
Suck
(null)


Men HALLÅ, här skriver man ett långt fyndigt kreativt inlägg, OCH på något vis har jag gjort fel så allt försvinner, ibland är bara livet jobbigt! Som nu, orkar inte skriva om, blir ny text! 

Lika fyndigt - troligen inte
Lika kreativt - absolut 
Tröttnar jag - JA 
Ger jag upp - NEJ 
Är jag dum i huvet - troligtvis 

Så denna gång, sparar jag och kopierar texten OM jag nu mot förmodan gör om samma fel! 

Kontentan är det blev ett nytt inlägg om typ ingenting, - bilden är från Göteborg fotad med mobil (om vilket mitt förra borttappade inlägg handlade om) 

Nu får ni bara gissa och leva i ovisshet, men detta inlägg är gjort med mobil, vilket jag aldrig gjort förut därav missen! Ha så gott kommentera om du har lust! 

Taggar som finns
 
Det här med taggar, funderar jag på när jag ser denna bilden, att alla människor har olika taggar inom sig som gör ont, som man vill ta bort och bara glömma. MEN det svåra med taggar är att de ofta sitter djupt och kan vara svåra att få bort hur gärna man än vill.
 
Jag har flera taggar i mig, en del lämnar mig aldrig utan har läkt in i kroppen och sitter kvar, djupt inkapslad finns de där med mig hela tiden. Ibland kan jag känna av dom där inne och jag påminns om taggarna, och det gör ont, men för det mesta gör dom mig ingenting utan de finns där bara, som en påminnelse  om att jag levat.
 
Det är då man tänker, det är dom som gjort mig till den jag är idag, utan mina taggar vore jag inte jag.
 
MEN de dagar de gör ont, när det skaver och svider. Det är de dagarna man blir påmind om det onda i taggen, och du vill inget annat än att bara slita bort den och sätta på ett plåster, låta någon blåsa och bara säga det blir bra, det blir bra. De dagarna är du inte tacksam för dina taggar utan är arg på det som satte dit taggen.
 
Du känner hat och vill skada som du blev skadad, då för länge sedan.
 
På något sätt tror jag vi behöver båda dagarna, både de dagar då taggen bara finns som en påminnelse, någonstans långt borta inom dig, och de dagar du är arg, Ilskan behöver få komma ut även om den inte ilskan i sig ger något, så hjälper det dig där och då att bli få bli arg på att taggen finns kvar. För det du är arg på är inte taggen i sig, utan att du tillåter den att finnas kvar, att du inte äger möjlighet att ta bort den.  
 
Livet ger dig många taggar och de flesta finns som tur var inte kvar, utan har lämnat dig för länge sedan.
 
MEN de taggar som sitter kvar i dig djupt rotat i ditt inre lämnar dig aldrig. Det gäller bara att försöka leva trots taggen finns kvar, trots det onda som taggen ger. Ge det tid, säger de, men man får påminna sig om att vissa sår kan inte tiden läka, och när väl såret  ändå läker så finns det alltid kvar ett ärr som påminnelse.
 
Då vet jag det då


Jaha ja, hur sjutton hamnade jag här nu igen, alltså inte på vägen på bilden, utan i bloggen, skulle ju bara kolla upp en gammal länk som jag ändå inte hittade, men vips så sattt jag och läste och skrattade åt mina egna fyndigheter. Vinter har passerat, vår och sommar, och höst sedan jag skrev sist, då en skrivpuff då det hjälper mig att komma igång och tänka.

Idag tänker jag inte jag bara skriver, och inser just nu och här att jag saknar skrivandet, har skrivit mycket dikter, gått på skrivarskola just i diktskrivning, (onlinekurs) OCH det är roligt. Att forma orden, läsa dom ändra, filura lite till, och skriva lite till och ändra tills jag är nöjd. Idag nöjer jag mig med ett blogginlägg, kanske börjar jag skriva dikter igen, kanske inte. Ibland skulle jag vilja starta ett projekt där jag blandar skrivandet med mitt fotograferande. Vore inte det en perfekt kombo? 

Men det kommer liksom inte av sig själv, under hela året och jag försökt att få till ett fotoprojekt och skapade typ ett bara för att jag inte kom på något bättre men är väl egentligen lagom förtjust i det projektet. SÅ här är jag återigen, funderandes, och grubblandes på tema, projekt och skrivande. 


 
Det är väl bara och inse att jag är en drömmande person som vill så mycket men saknar energi och jävlar anamma för att sedan praktist genomföra ett. MEN kanske ändå finns det där projektet som fångar mig och som gör att jag kan komma igång. Men troligen inte. Framtiden får utvisa det. Det här blev ett babbligt otydligt virvarr av tankar, lite som jag är just nu, men typ välkommen hit och läsa gammal skåpmat om du vill, annars hej då och tack för mig.