Ing-Marie

Follow
Vädret igen


Känner att det den senaste veckan blivit väldigt mycket väderprat, har en särskild rubrik för det och tycker det  är intressant med just väder. Som en glad treåring sa till mig en dag för många år sedan "Ing-Marie, det är VÄDER ute" hon menade i detta fall att det var fint väder just den dagen. Men har kommit tillbaka till den kommentaren många gånger, det är ju ALLTID väder. Och vi svenskar tror jag i alla fall är väldigt väderfixerade.

Oftast klagar vi, det regnar för mycket, det är för kallt, det är för varmt, det blåser för mycket, det är liksom aldrig riktigt, riktigt BRA väder. Det är de tillfällena på sommaren då solen lyser, det är lagom varmt, blåser lagom mycket och det är samtidigt SKÖNT i vattnet, är det kallt i vattnet för bad, ja då är det det vi pratar och klagar över.

MEN hur ofta inträffar detta varje sommar, inte många dagar. Så vi svenskar går och är missnöjda kanske 300 av 365 dagar om året, och hur kul är det? MEN idag har det varit en riktigt, riktigt bra dag, lagom varmt, lagom vind ingen frost eller skrap på bilen än. Så var nöjda och glada så hoppas vi vädret står sig några dagar till så vi får njuta av brittsommaren. Och kanske ska vi inse att i vårt land är det så att vädret påverkar oss både på gott och ont, och det finns INGET vi kan göra för att påverka vädret mer än att det är ett samtalsämne att prata om i kön, på jobbet, hos tandläkaren, hos frissan, i affären, osv, osv, osv
JA JÄKLAR


Om exakt, 23 dagar och ca; 6 timmar fyller jag 50, (FEMTIO) detta känns riktigt konstigt och på något sätt kan jag ändå inte förstå vart fasen tiden tagit vägen. Jag har egentligen inte någon åldersnoja så, jag har inget emot att bli äldre och skulle för allt liv i världen inte vilja vara tonåringing igen. Man vet ju liksom att livet det går UPP och NER ibland mer NER än upp, så även mitt liv. Men att det redan gått 50 år, går liksom inte att fatta. Det var ju liksom igår man födde sina barn och bara i förrgår var jag ju barn själv.

JAJAJA nu har vi bestämt hur denna MIN dag ska firas, jag kommer att ha lite öppet hus och så hoppas jag att någon vill komma. OCH jag önskar mig presenter, helst PENGAR för då ska jag köpa något kul till mig själv, känske något till kameran finns ett objektiv jag är sugen på. FÖR att något ska man väl ha när man nu stått ut med hela 50 bast, så att inte fira finns inte denna gången i mitt huvud.

SÅ kanske ses vi då
Pinsam Hollywoodfru?
Jag tillhör då den kategori som brukar kolla på Hollywoodfruarna, "blundar och skäms" Nu har en tittarstorm utbrutit mot den sista i raden av Hollywoodfruar, nämligen Gunilla Persson.  Jag ska erkänna att jag stundom fick stänga av ljudet för det var så HIMLA pinsamt. Hon verkar vara en tämligen speciell person, Men var sägs det att man inte får vara speciell?  Nu går den stora hatstormen fram, man hatar Gunilla, man vill rädda dottern undan misshandeln och så vidare och så vidare. 

Jag kan känna att man HATAR en fiktiv person som man troligtvis aldrig ens träffat är skillnad mot att hata en verklig person. Och TV väljer att skruva bilden av personer har vi hört många gånger av folk som är besvikna på hur de visas på tv. Just den verkliga bilden och tv-bilden är för mig helt olika saker utan att på något vis berättiga det som visas på just tv. Visst kan man reta sig på att hon gudabenådar sin dotter och ständigt pratar om hur himla duktig dottern är men just att berätta för sina barn hur duktiga de är är något alla barn skulle må bra av.

Att flickan under inspelningen av tv-programmet blev sjuk tror jag är en bidragande orsak till alla elaka kommentarer. "The show must go on" sägs det, men i detta fall handlar det nog om att tv3 filmade den showen hade säker deadline och de skulle åka hem när allt filmats klart, att vänta på en förkylning som ändå är i övergående finns inte på tv3 karta. I detta fall tycker jag som många andra, tösen skulle legat i sängen med "chicken soup" i stället för flänga hela USA runt.