Ing-Marie

Follow
I en grästuva någonstans och en seg rackare
 
Att fota makro är riktigt kul, denna grästuva med massor av blåklockor fann jag i mitt paradis på jorden, nämligen vid västkusten. Att solen höll på att gå ner och gav mig en fantastiks kuliss till min blåklocka gjorde ju inte saken sämre. MEN att fota blåklockor är SVÅRT. De vill sig inte riktigt och skärpan är svår att få till. Här hade jag då MASSOR av blåklockor och ville få till en bild med många men med fokus på en, mot den röda himlen. Kan säga att jag fick tagit MÅNGA bilder och hittar ändå ingen jag är supernöjd med. Men så är det ju när man är i en "lärprocess" (som för övrigt är ett modeord i förskolan just nu) Det gäller att fota, fota och åter fota. 

På tal om förskolan/jobbet skulle jag idag ta lite kort på barnen idag till deras fack, och jag saknade min egen kamera, MYCKET. Den vi hade på jobbet var en liten seg rackare, tiden mellan mitt tryck på knappen och till kameran tagit bilden så var barnet 10 meter bort. Får nog skämma bort ungarna och ta min egen till dessa bilder, för det går ju inte bara få till fina bilder med en dylik kameramodell. 

Iallafall vardagen är åter här, schemat är justerat till fulländing, (not) men vardag är det likafullt, och hoppas på en go lugn höst. (JA hoppas går ju alltid.) 
Mer makro och arbetsträning



Nu är helt rätt tid för makro, vårblommorna kommer en efter en och de sista dagarna har till och med solen värmt oss lite grand. Här är en av de många bilder jag tagit de sista, en lite scilla som växer och blir jättestor med hjälp av makrot. Tackar för min backe bakom huset där både blåsippa, vitsippa och då en liten scilla huserar. 


Har precis börjat att arbetsträna så smått och hoppas allt går vägen och att jag snart är tillbaka i om inte full kraft så iallafall någotsånär kraft. Ibland känns det som det räcker, när kraften tar helt slut nöjer man sig med de lilla. Som att ligga raklång i en vitsippsbacke med en liten katt som enda sällskap. 

Att arbeta två timmar om dagen är lagom och barnen, ja självklart har jag saknat dom, och som det verkade har de även saknat mig. Vilket jobb blir man mött av glada tillrop och kramar, knäsittande, och glatt pratande som jag varit borta i EVIGHETER, och i deras ögon har jag ju faktiskt också varit borta så länge. Ha en fortsatt mysig helg gott folk så höres vi när andan faller på igen. 
Jaha då var det dags


Att börja jobba snart, inget annat vad trodde ni? Var på jobbet en sväng idag, och kändes helt ok att åka den gamla vanliga vägen igen. Inget konstigt alls, väl där hälsade alla, kul, kram, kram, hur mår du? När kommer du? Ni vet sånt man frågar till en person som varit borta i evigheter. Kändes ok att svara, jodå osv, osv.......prat, prat och prat, prat.........

Det allra roligaste var nog ändå barnen, en del tittade på mig som jag klivit upp ur graven och kom från de döda. Andra sprang fram tog mig i handen som jag aldig varit borta, och vips var jag där. En kort kort stund var det som jag aldrig varit borta. Men på väg och hemma kom huvudvärken.- En flashback....jahaja, 7,5 timme blir nog bra att börja med. 

För övrigt längtar jag efter GRÖNT ute då ska jag ligga raklång och fota MASSOR med mitt nya MACRO.....jipppi, och kanske blir det en hel del bilder på en liten människa vars namn vi ännu inte känner. Ovan en tulpan inget konstigt. Nu har jag även börjat pilla med bilder i efterhand (Lightroom), och även det är faktiskt kul. Man ser hur man kan förbättra och förstöra en bild.