Ing-Marie

Follow
Beskuren fjäril



Det här med bildbehandling är något jag inte sysslat med överhuvudtaget. Tar fotot och förminskar det på sin höjd och så in i bloggen. Att en bild kan "växa" genom att beskära den är helt nytt men har öppnat mina ögon att det faktiskt är så. Bilden ovan tog jag i somras, och har massor av fjärilsbilder, men tyckte om denna och tog med den och visade på min fotokurs. Ledaren tyckte att man kunde beskära den något, och väl hemma testade jag detta och föstod vad han menade:




För visst vinner denna bilden på att fjärilen kommer närmare. Nytt program ska inköpas men ny dator står först på önskelistan för den vi har är mer än lovligt seg. Men som en farbror på kursen sa, skit in, skit ut, dvs, du måste ha en bra grundbild att utgå från, sen kan du va hur duktig som helst på bildredigering om du inte kan fotografera. Sen är väl jag sådär nöjd med min beskäring, känner att jag får kika på den igen.
Håhåjaja

Trots att jag mår lite sisådär för närvarnade försöker jag ändå hålla liv i mitt fotograferande. Få saker är för mig så avslappnade som att få försvinna in i en kamera. Har börjat gå på Kinna fotoklubb och de har möten en gång i månaden. Igår hade vi besök från Hyssna fotoklubb och en av deras meddelmmar var där och visade bilder. Kommer inte ihåg vad människan heter, men ibland blir man så där fängslad av foton, hon tog sådana foton, Och i mitt avundsjuka hjärta tänkte jag, "MEN ÅÅÅ JAG VILL OXÅ KUNNA TA SÅNA FOTON".

Tanken med att just gå till fotoklubben är väl att kunna utvecklas men på något sätt blir jag avundsjuk. Men förstå mig rätt jag tycker det är otroligt roligt och ser möjligheter i mitt eget fotograferande, men blir ibland frusterard för jag tycker det går så jäkla långsamt. Min egen utveckling då alltså. Så istället för att hålla till här i bloggvärlden håller jag till i fotovärlden, fotosidan är en sida jag hittat men känner lite som på facebook ibland det är en sida där man klappar varandra på axeln och skriver på sin höjd, "ÅÅÅ vilken fin bild" ibland drar de även till med något om beskäring av bilden, de som är riktigt fina får massor av såna kommentarer, jag som är då typ nybörjare och skulle behöva lite konstruktiv kritik får inga kommentarer alls. Men så är väl kanske livet i ett nötskal är du ingen så syns man inte.

Bilden ovan fick jag verkligen kämpa för att få till, gick på en fotokurs och skulle fota en bild efter temat, som en spegel. Ville ha både löv och träd i skärpa, men det var svårt att få till och först när jag exprimenterade med mitt stativ lyckades jag någurlunda. Detta här gjort att det är en viss rörlese på vattnet i bilden då jag hade en lång slutartid, men tycker i det stora hela att jag är nöjd med bilden.  Eller vad tycker du, fin bild?
Jävla skit
 
Jag har fastnat IGEN; skit, fasen och andra mycket grövre uttryck. Det är väl en av anledningarna att jag inte skrivit här inne på jättelänge trots att jag saknat det. Var ute en kort promenad i ösregnet och vad man tänker bra i ösregn, inget vackert väder som distraherar utan bara ens eget huvud och så regnet.

Våren hade mycket att erbjuda bland annat en jäkla massa jobb, och när tröttheten kommer smygande, den där evinnerliga tröttheten som inte försvinner trots att man sover. De där dropparna av frustration, som man som den väluppfostade människa man är, man stoppar undan snällt i en flaska och flaskan den fylls sakta. TIILLSLUT så kommer den då, den där enda lilla droppen som gör att allt blir för mycket, och flaskan spricker, och hur man än försöker så går den inte att laga en trasig flaska.

Det är då det är bra att veta, att det är dropparna som gör det, de många som sakta fylls på och när man då spricker är det bara att invänta till man läkt igen. Så ni som hittat hit och inte fattar någonting, det syntes inte, det märktes inte, eller kanske ni märkte men inte sa något. Grejen är väl bara den att man sväljer och stoppar undan tårar tills det inte går längre, då kommer allt, och jag är bra på att gömma mig. Men har ändå hopp om livet och försöker för en gångs skull i mitt liv bara tänka på och ta hand om en enda person, mig själv.