Ing-Marie

Follow
Glad påsk och allt sånt där


I brist på påskliljor får det bli en tulpan istället, men det funkar väl lika bra. Har inte fått upp en enda påskpryl iår. Brukar plocka fram lite påskpynt och fixa lite ris, men i år har det blivit NADA, NOLL, och ingenting. Men skit i det, påsk blir det ändå. 

Vi här hemma går ju i väntans tider, dottern ska ha barn (om nu någon mot förmodan har missat det) OCH jag, moi ska vara med på förlossningen. Så helgerna går numera i nykterhetens tecken. Och påsken får väl gå i samma riktning. Ett glas är väl ingen fara, men vill ju inte komma in på förlossningen och dofta en massa vin. Maken, tllilka den blivande morfadern har lovat att skjutsa oss in. Mer nervös denna gång tror jag än när jag väntade barn. Men men lilla dottern är ju ändå lilla dottern fast hon är en fullvuxen kvinna.

Så nu ska påsken firas, och det får bli en snabbtur till blåkulla med mobil om något skulle hända på vägen så har jag oljat in kvasten så den går extra fort om det skulle ta och komma igång. Ha en underbar påsk alla och ta det lugnt på vägarna och i luften.   
Dags för fotoklubben


Ikväll är det åter dags att gå till fotoklubben, det är riktigt roligt faktiskt, första gången jag gick dit var för snart ett år sedan. Kände inte en kotte hade bara haft mailkontakt med en av medlemmarna. Väl där kändes det som om det var jag och en massa farbröder, och ja det var ju så också, kvinnig fägring var inte med denna gång. Men lät inte mig avskräckas av detta faktum utan gick dit även gången därpå (med en sommar emellan) Och sedan dess är jag fast.

Vi är med i tävlingar, pratar foto, dricker kaffe och tittar på bilder. Vi tar bilder på ett speciellt tema och denna gång är det antenner som gäller, (här är en av mina antennbilder) Spännade att se hur olika man tolkat temat. Jag har ju då köpt mig ett nytt macro och såklart måste jag ta med några av mina bilder med detta objektiv. 

Nu efter att ha varit med har jag lärt känna dessa "farbröder" och de är inte så farliga som det kändes första gången jag var där och kvinnor har tillkommit som tur är, till våren blir det en fotoresa till Stockholm och det ser jag fram emot mycket. Att få åka någonstans OCH inte få arga blickar när man har kameran framför näsan hela tiden ska bli SKITKUL. Ha en skön vecka kramiz
Skrivpuff; Ett fynd ?


"Men" sade kvinnan, "du måste förstå det är ett FYND", Den yngre skruvade på sig, fortfarande osäker, Den äldre fortsatte, "Du kommer absolut inte att ångra dig, jag LOVAR" Den yngre satte sig ner på den slitna stolen bakom henne, överväldigad av allt. Hon skakade på huvudet, "men, alltså, jag vet inte, är du säker att det håller vad den lovar?" Den äldre satte sig på knä framför den unga, höll henne i sina händer och tittade djupt in i hennes ögon. "Men du, jag lovar sa jag ju, misstror du mina ord, min erfarenhet?" Den unga vågade inte lyfta blicken, att säga att hon misstrodde denna erfarna rynkiga kvinna vågade hon inte. Men fortfarande med den äldres händer i sina  sliter hon sina händer och ställer sig upp. Hon skakade av sig den äldre kvinnans vakande blick och kikade ut över landskapet. Ljust grönt böljade sig backarna med vitsippor så långt ögat nådde, De gamla knotiga ekarna fortsatt utan löv men med knoppar som lovar. Den ljuvaste tiden sas det, våren.  "Du vet" viskar den äldre i hennes öra, "om man aldrig provar att hoppa vet man inte vad man missar under tiden man flyger och framför allt inte när man landar." Med ett ryck vaknar den unga ur sin dröm, den gamla kvinnan är borta kvar är vitsipporna och ekarna och de ljusa gröna med löfte om mer. Med ens så ser hon vad hon missat, ledtråden som alla försökt ge henne utan att lyckas. Om det är ett fynd, livet, så måste hon ta reda på det själv genom att leva.