Ing-Marie

Follow
Att följa en dröm
 

Är det måhända fåfängt av mig att tro att lilla jag i stark konkurrens av så många andra skulle ha en chans att kunna få fota mer än bara till vardags? Ibland undrar jag? Jag gör mina småförsök och tog en workshop för att riktigt boosta mitt självförtroende, men ändå så ibland så undrar jag om det räcker. Skulle jag nöja mig med att vara en del i en fotoklubb, vara glad för de små segrar jag gör där, (blev ju till och med ordförande) Och när deppigheten sätter till som mest, funderar jag på och skita i alltihop.

Men ändå så finns den där drömmer som gnager inne i mig, och min workshopledare hävdare bestämt att det inte är försent för en halvgammal kärring att satsa på sin dröm, för det är ju aldrig försent. SÅ idag har jag postat inlägg både på min privata sida och min fotosida på Facebook och hoppat så får vi se vad som händer.

I sommar har jag ett bröllop inplanerat mitt första där jag är huvudfotograf, och detta ser jag fram emot mycket, är ännu inte nervös alls men det kommer väl tids nog, känner att jag förberett mig så gott jag kan och mer kan man ju ändå inte göra. Har gjort en logo, egentillverkad att köpa en är dyrt, och än får den jag gjort duga. Så med positivt sinnelag satsar jag, och har inte tänkt att säga upp mig från jobb utan min dröm är att ha det lite så där vid sidan om. Kanske räcker det, kanske inte, men om man aldrig försöker kan ju absolut inget alls hända. Den som lever får se.
Äppleblomtider


Just nu har vårt äppelträd börjat att snöa och kasta av sig sina vita blomblad, Hela trädgården fylls av det vita som just nu känns underbart. Vi är förhoppningsvis på väg mot varmare tider och en härligt skön sommar väntar. Just det här pirriga "inför" är egentligen den bästa tiden av alla tider. Man ser fram emot något man ännu inte upplevt, Som nu inför sommaren, på hösten kan man sitta och se tillbaka på sommaren och känna att den inte alls blev som man tänkt sig, men inför är ännu allt som ett oskrivet blad och alla möjligheter ligger framför en som sol bad och en strålande sommar full med värme och sol.

Jag har nu fyllt 53 och i oktober fyller jag 54, ibland kan jag känna som man gör inför hösten att "det blev inte som jag tänkt mig" Livet som ibland varit inte allt för enkelt har inte alltid varit en dans på rosor, men framtiden den är alltid ännu ljus, och jag försöker tänkta så mina bästa dagar, att se livet ur den positiva sidan. Något som självklart inte är helt enkelt. Men tänker så här om man alltid ser det värsta ur allting varför ska man då leva? Det ska vara en glädje i att uppleva och känna att livet är just nu, och det som hände igår kan jag ju ändå inte ändra på.

Så nu ser jag fram emot en varm underbar sommar, med mycket grill, lite vin, barnbarn och varma bad, Jag är nog i grunden en positiv människa och det sista som överger en sägs ju vara hoppet, och jag har ännu mitt hopp kvar

Ha en skön sommar alla goda människor
 
Ing-Marie
 

 
Ja varför inte?


Ibland inser jag hur jag faktiskt saknar att skriva, är en riktigt skrivnörd och gillar att skriva av mig mina tankar. Men så är jag också lite av en periodare, (inte med sprit då dock) Utan med lite av allt möjligt, mitt fotande, mitt skrivande, mitt ritande och pysslande och förr även mitt sjungande. Har en kreativ ådra i mig som jag på olika sätt försöker att uttrycka mig på, ibland hellre än bra, men det är ju inte det viktigaste. Det sista har det dock varit fotandet som varit helt i fokus, och det är väl det som jag ändå fastnat i.

Men att få skriva, att få sitta och klura ut dikter, att bara få skriva av sig lite allt möjligt är något jag har saknat, Har haft stora funderingar på om jag skulle lägger ner denna blogg, eller inte, men har faktiskt kommit fram till att nej jag VILL ha möjligheten att skriva och även om jag inte precis dagligen kommer att lägga ut och uppdatera så kommer jag att försöka att ta tag i mitt skrivande igen. Just därför att jag saknat det, bloggformen är något som passar mig, och blir någon glad av det jag skriver så varför inte.

Så här sitter jag, nu framför tangentbordet,  jag borde förresten köpa ett nytt, och försöker klura ut vad sjutton jag ska skriva om, men bäst man sitter där och klurar och låter fingrarna röra sig som allt eftersom hjärnan klurar så är man klar, och texter har man framför sig, ofta behöver jag inte mer än rätta de där röda strecken som kommer sig av att jag skriver fortare än vad jag hinner med och fingrarna hamnar snett på tangenterna. och såklart läser jag texten innan, men sen efter det är den klar att läsas för alla som så önskar.

Välkommen tillbaka. Ing-Marie