Ing-Marie

Då vet jag det då


Jaha ja, hur sjutton hamnade jag här nu igen, alltså inte på vägen på bilden, utan i bloggen, skulle ju bara kolla upp en gammal länk som jag ändå inte hittade, men vips så sattt jag och läste och skrattade åt mina egna fyndigheter. Vinter har passerat, vår och sommar, och höst sedan jag skrev sist, då en skrivpuff då det hjälper mig att komma igång och tänka.

Idag tänker jag inte jag bara skriver, och inser just nu och här att jag saknar skrivandet, har skrivit mycket dikter, gått på skrivarskola just i diktskrivning, (onlinekurs) OCH det är roligt. Att forma orden, läsa dom ändra, filura lite till, och skriva lite till och ändra tills jag är nöjd. Idag nöjer jag mig med ett blogginlägg, kanske börjar jag skriva dikter igen, kanske inte. Ibland skulle jag vilja starta ett projekt där jag blandar skrivandet med mitt fotograferande. Vore inte det en perfekt kombo? 

Men det kommer liksom inte av sig själv, under hela året och jag försökt att få till ett fotoprojekt och skapade typ ett bara för att jag inte kom på något bättre men är väl egentligen lagom förtjust i det projektet. SÅ här är jag återigen, funderandes, och grubblandes på tema, projekt och skrivande. 


 
Det är väl bara och inse att jag är en drömmande person som vill så mycket men saknar energi och jävlar anamma för att sedan praktist genomföra ett. MEN kanske ändå finns det där projektet som fångar mig och som gör att jag kan komma igång. Men troligen inte. Framtiden får utvisa det. Det här blev ett babbligt otydligt virvarr av tankar, lite som jag är just nu, men typ välkommen hit och läsa gammal skåpmat om du vill, annars hej då och tack för mig. 
Nya funderingar om irritation


Det spännande med denna blogg, är att när jag går in här och börjar att klicka på tangenterna för att börja skriva inte har en susning om vad egentligen jag ska skriva om. Ni har ibland sett mina små skrivpuffar, ibland som små dikter ibland funderingar om mig själv oftast, konstigt att det alltid blir så att jag analyserar mig själv genom att skriva. Jag gillar verkligen det här aningslösa jag har när jag går in här, skrivpuffen är mest som ett stöd i tanken om vad för ämne jag ska skriva om, idag är dagens ämne "Irriterad" Detta ämne borde passa mig prefekt för närvarade är jag irriterad på det mesta. På livet, på att misslyckas, på att......ja ALLT.
 
MEN vad är det egentligen som gör en människa irriterad på någonting, om man nu bortser ifrån mig själv. En irritation i huden till exempel är något som retar huden, som kliar och inte ska vara där, Man liksom vill bara klippa bort det där som irriterar och retar. Om man klipper ut synonymer på irritation ur ett synonymlexikon på nätet, står det; förbittring, förargelse, uppretad sinnesstämning, ilska, vrede, harm, frustration, nervositet; retning, klåda.

Är det så det är, irriterad blir man på någonting som inte borde finnas, men för vem? Att jag går omkring och blir irriterad på min granne, exempelvis, borde han inte få finnas då? Jo såklart att även min gode granne har rätt att befinna sig på denna jord, det är bara i mitt huvud hen borde bo i Australien istället för just i huset bredvid mig.

Så det här med irritation/ilska, visst är det en energitjuv, en energislösare som bara liksom är i vägen, och på det viset är själva irritationen i sig det som borde bort. Att inte slösa tankar och energi på saker man ändå inte kan förändra, att ge sitt liv till att ständigt vara arg och se på livet som ur ett halvtomt glas. Visst är det ok att ibland blir irriterad på ett exem i huden, men istället för att hela livet ständigt vara irriterad så pröva lite salva eller bjud grannen på kaffe.
 
Fler skrivpuffar hittar du HÄR
Lite tidigare
 
Lite tidigare, kunde jag tänkt mig
 

Att leva så där på riktigt

Lite tidigare, skulle jag velat,

Lära mig vad som är viktigt

 

men då nu är nu och då är förr,

har jag redan stängt

min egen dörr

 

Mer om Tidigareskrivpuff