Nya funderingar om irritation



Det spännande med denna blogg, är att när jag går in här och börjar att klicka på tangenterna för att börja skriva inte har en susning om vad egentligen jag ska skriva om. Ni har ibland sett mina små skrivpuffar, ibland som små dikter ibland funderingar om mig själv oftast, konstigt att det alltid blir så att jag analyserar mig själv genom att skriva. Jag gillar verkligen det här aningslösa jag har när jag går in här, skrivpuffen är mest som ett stöd i tanken om vad för ämne jag ska skriva om, idag är dagens ämne "Irriterad" Detta ämne borde passa mig prefekt för närvarade är jag irriterad på det mesta. På livet, på att misslyckas, på att......ja ALLT.
 
MEN vad är det egentligen som gör en människa irriterad på någonting, om man nu bortser ifrån mig själv. En irritation i huden till exempel är något som retar huden, som kliar och inte ska vara där, Man liksom vill bara klippa bort det där som irriterar och retar. Om man klipper ut synonymer på irritation ur ett synonymlexikon på nätet, står det; förbittring, förargelse, uppretad sinnesstämning, ilska, vrede, harm, frustration, nervositet; retning, klåda.

Är det så det är, irriterad blir man på någonting som inte borde finnas, men för vem? Att jag går omkring och blir irriterad på min granne, exempelvis, borde han inte få finnas då? Jo såklart att även min gode granne har rätt att befinna sig på denna jord, det är bara i mitt huvud hen borde bo i Australien istället för just i huset bredvid mig.

Så det här med irritation/ilska, visst är det en energitjuv, en energislösare som bara liksom är i vägen, och på det viset är själva irritationen i sig det som borde bort. Att inte slösa tankar och energi på saker man ändå inte kan förändra, att ge sitt liv till att ständigt vara arg och se på livet som ur ett halvtomt glas. Visst är det ok att ibland blir irriterad på ett exem i huden, men istället för att hela livet ständigt vara irriterad så pröva lite salva eller bjud grannen på kaffe.
 
Fler skrivpuffar hittar du HÄR
allmänt | | En kommentar |

Lite tidigare

 
Lite tidigare, kunde jag tänkt mig
 

Att leva så där på riktigt

Lite tidigare, skulle jag velat,

Lära mig vad som är viktigt

 

men då nu är nu och då är förr,

har jag redan stängt

min egen dörr

 

Mer om Tidigareskrivpuff

skrivpuff | | En kommentar |

Älska, glömma och förlåta


Ibland funderar jag över livet och livets förunderligheter, OCH känner mig lite allmänt knäpp sådär, för att man tänker som man tänker,  känner ni igen det? Jag fyller nu i år 55 år, fatta det, jag har 10 år kvar till pensionen och allt går som det ska. Det var länge sedan jag fick visa leg på systembolaget och INGEN NÅGOSNSIN skulle ta mig för 20 igen, även om jag gjorde 10 skönhetsoperationer, Min äldste som har fyllt 30  år, har två barnbarn, är både farmor och mormor jag är liksom vuxen PÅ RIKTIGT, och snart, mycket snart, även gammal.
 
Det är då man måste ta sig samman och konstatera att jag är glad att jag inte är tonåring igen, en gång för mig räcker. Jag har massor av livserfarenhet, och är lagom knäpp, och envis som synden, i alla fall så påstås det att jag är det, envisare lär jag väl antagligen bli med åren, för se bara på min kära mamma, som i sina 87 år är liksom bara är väldigt envis och dom som känner henne vet vad jag talar om. Och det där med envisheten har tydligen gått i arv, för båda mina två barnbarn, (tjejer båda två) sägs ha sin envishet efter mig, Varför nu jag ska få skulden för det........
 
Nä nu babblar jag bara en massa strunt och det som från början var tänkt som ett åldersinlägg blev ett förvirrat försök att reda ut livet gåta, mig själv, och det gick ju nu inte så bra. "Lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta" Jag får väl börja träna på det kanske.......................särskilt det där med att glömma och förlåta, är inte så bra på det. Så kära vänner som orkar läsa ända hit, förlåt en förvirrad halvgammal tant, och snart mycket snart är det vår igen.
 
Deppdagar | | Kommentera |
Upp