Hur jag skulle vilja svara: Jotack jag mår skit, du vet sover jag så jävla dåligt på nätterna, och nu har jag blivit förkyld också, ja du fattar är man redan slut innan man blir förkyld blir det ju inte mycket kvar, ork alltså. Du förstår, har du inte någon ork innan, och du blir sjuk på riktigt, ja då hamnar orken på minus förstår du.

Idag, trots att jag är sjuk på riktigt, har ont i huvudet, fräser, ont i halsen och hostar så jag får kramp i magen, det piper i öronen OCH till och med lite feber, trots allt detta, att jag faktiskt är sjuk PÅ RIKTIGT, ja alltså inte oriktigt sjuk då för ångest eller så, för det räknas väl inte, eller? 

De dagarna jag är sjuk PÅ RIKTIGT, känns ändå ganska bra, för jag vet att jag har på något sätt ett legitimt rätt att vara hemma. De dagar ångesten river i mig, känns liksom som om jag borde mått bättre, jag borde gått till jobbet ändå. Och likadant idag, trots att jag är sjuk får jag dåligt samvete för att jag är just sjuk, att jag borde orkat mer fast att jag vet att där inte finns mer ork än så.

Det är då jag förstår att det inte går att förstå för någon, om man inte har varit där själv. Att veta hur det är att gå på max och det ändå inte är tillräckligt. Fast man inte orkar, att man egentligen borde göra mer fast det inte går. Och för att jag inte vill dela med mig. OCH för och för att jag istället väljer att svara, jodå det är ok. 

Fast egentligen vem bryr sig mer än jag och mitt dåliga självförtroende som jag borde jobba på, typ.