Jo som ni ser har jag legat nere med mitt bloggande ett tag. Vilande blogg så att säga. Jag älskade att blogga just för att jag verligen fick utlopp för mitt skrivande. I och med att jag lade ut den på facebook blev den mer offentlig så att säga. Det vill säga vänner, familj och arbetskamrater kan läsa om de vill. Några vill, och när jag höll på som mest hade jag väl inte massor av läsare men en trogen liten skara som ändå följde mig. 

Jag har alltid varit väldigt öppen på min blogg och jag har skrivit om både det ena och det andra lite som livet är. Både upp och ner. Det sista har det väl varit mest ner, och därför kanske just därför det varit tyst, orken och lusten har saknats helt enkelt. Men snart hoppas jag börja skönja ljuset i tunneln men då kommer tankarna om den här bloggen ska jag behålla den, byta............. MEN att helt tacka och säga hej då till bloggen känns konstigt och just nu helt omöjligt. 

Vad vill jag då, ja just nu har jag ingen aning, vet att bloggen blivit mer av en fotoblogg men det är för att för tillfället är det de jag brinner för. Så just nu har jag inget bättre svar än så, ni som känner mig vet var jag finns, vill ni veta är det bara att ta kontakt. kram så länge till er alla.