Föddes, på Falkenberg BB 1961som första barn i en skara av som tillslut blev 4

Barndom, Bullerbyn, jo lite

skoltid, FUCKED UP; (hemsk)

tonår ensam

ungdom, vild, jo faktist

utbildning, förskollärare (inte tack vare skolan då)

kärlek, ja han kom till slut.

Barn 1, 2, 3 och………….4

Kriser, FLERA,:

30 årskris, vem  är jag, vad vill jag, är detta allt?

35-40 bästa åren i mitt liv allt på topp och njuter.

40 årskris, väggen början nalkas, och kommer.

45 VÄGGEN,

50 återhämtning

51 ny vägg, men mindre och lär mig något.

Ett styck liv, 51 år, fyra barn, det jag är mest stolt över.

Ett jobb, jag trots allt älskar trots att det ibland tar livet av mig.

Ett äktenskap som som har sina ups and downs.

En jävla massa ångest och kriser.

Här är då jag tillslut, 51 år och sjutton dagar, lever livet, och försöker bara vara jag. Och ibland undrar jag vad fasen håller man på med egentligen. Men antar att det är detta som är att vara människa

och summan =

JAG, ett styck kvinna, empatiskt, tänker på andra mest av allt, lagom knäpp, lagom tjock, (det sista var ljug) Älskar fotografering och ungar, älskar min man och mina barn. Är nu hemma och tränar på att tänka på mig själv, och (lär mig nog aldrig men försöker iallafall)  Framöver, fortsätter jag med detta och ser trots allt fram emot framtiden, och NEJ VILL INTE VARA FEMTON IGEN,  försöker njuta av att vara 51.