Var igår torsdag (1 november) I Trollhättan, syftet var höjt i dunkel men var där för sonens skull. Han var med som statist i en riktig filminspelning (Lucas Modysson) och jag har kort på honom men är förbjuden att visa den, får ni nöja er med bilder från det äventyr jag hade då han var på inspelning, (tog typ evigheter) Letade upp en vad jag trodde enkel promand i en ekopark Halle- och Hunneberg. Jag valde då Hallberg och skulle ta mig till "Predrikostenen" en nätt promenad på 1,8 kilometer, TRODDE JAG. Vägen dit skulle gå genom en gammelskogsområde,

och det var verkligen gammelskog, härligt med orörda gamla döda granar, stigen gick upp och ner och genom bäckar och blötmark, och den lilla promenaden på 1,8 kilometer blev en äventyrsrunda där jag endast kunde hoppas på att OM jag ramlade och bröt benet var att jag ändå hade mobiltäckning (vågade dock inte testa och kolla efter). Målet predrikostenen var väl värt mödan men det är svårt att koppla på bild hur mäktigt det ändå var:



Högt upp på en klippa med Vänerns vatten framför mig. Det värsta var ändå att njuta av närvaron där, och samtidigt veta, att jag MÅSTE GÅ SAMMA VÄG TILLBAKA.



Fast vägen hem gick mycket bättre då jag nu någurlunda visste var jag kunde sätta fötterna utan att bryta benet, fötterna som jag på vägen dit noga aktade mig för att kliva i vatten, blev blötare och blötare och tillsist klampade jag glatt på utan att tänka på att även byxorna blev mer än lovligt skitna, men det är en HELT annan historia. Och sonen vart helnöjd med sin inspelningsdag på en riktig filminspelning. trötta och nöjda med sin dag var både son och mor.