Pippis kända kommentar om att vara fast på en öde ö kan jag verkligen just nu relatera till, på många sätt. För det första har vi för tillfället ingen dator, funkar väl i pch för sig, men saknar VÅR EGEN, tangenterna sitter inte lika, skriver fel hela tiden. Utan dator försmäktar jag,

Sedan det här med sjukskrivningen, känner mig helt och hållet inlåst, är ju inte det, men just känslan av att inte känna att man kan prestera det man är van vid gör mig GALEN, GALEN, GALEN. Orken är noll och det jag brukar ha koll på har jag noll koll på, som det här med att vika tvätt, innan visste jag exakt vilken strumpa, trosa tröja till vem och i vilken hög det skulle läggas. Nu plötsligt sitter jag med samma strumpa gång efter gång och kan inte för mitt liv komma ihåg vems den är, trots ATT JAG VET, att jag förra gången den låg i högen frågade vems den är.  Såna småsaker tänker ni, men summan av dessa småsaker gör att jag känner mig fast på en egen liten Ö utan att veta hur sjutton jag ska kunna ta mig därifrån.

Ett litet ljus i mörkret är dock min fotografering, och har just tagit av mina fotopengar och köpt mig ett GULD medlemsskap på MODERSKEPPET. På moderskeppet har de kursen online om foto och redigering, och när jag nu ändå sitter och knappt orkar flytta mig från soffan är detta helt perfekt. Glömmer jag kan jag kolla igen, och igen. SUPER och det är bara en sak jag ångrar att jag inte fixat detta för länge sen. NU önskar jag mig bara i julklapp, photoshop så jag kan börja mixra med bilder, eller för den delen lightroom. SNALLA TOMTEN DU är välkommen med vilket som.  

Bilden är från Ramhultafallet i Sätila