Han lockar, pockar,
smyger sig sakta fram
obönhörligen.
Ljuden når mina öron
och jag kan inte
hejda mig,
måste, vill, kan inte.
Men lockropen
de så oemotståndliga
ljuder i mina öron
och jag lyssnar.
Kroppen protesterar,
den vill inte lyssna.
Sömnen den så goda,
den drar i mig,
stressen den lockar,
pockar
med sin dragningskraft
vill inte lyssna
borde inte,
Kraften den som jag hade
försvann
när jag tillät mig lyssna,
Lyssna på stressen,
den som obönhörligen tar mig
tillbaka,
dit jag inte vill.
Fler skrivpuffar hittar du HÄR
4 kommentar(er)
