Lämna besked, varför då, vad vill du veta? Ja hur mår du är det första? Hur jag mår, hm det vete gudarna, jag mår som jag mår, och skit du idet? Vem bryr sig om hur jag mår? Så går mina tankar just nu, vem bryr sig om hur jag mår? Att tårarna de faller av sig själv och att stoppet är borta. Ni vet det där som gör att man sväljer och kämpar vidare trots att man egentligen inte orkar.
Stoppet, mitt alltså förvann igår kvart över 11, egentligen inget märkvärdigt händer oss alla ibland, att stoppet försvinner och tårarna faller. Problemet var bara, stoppet var HELT borta, puts väck och kunde inte hitta det igen. Mitt stopp finns där jämt, visar aldrig vem jag egentligen är, gömmer mig bakom något som inte är sant. Vem jag egentligen är vet ingen, knappt min familj. Har alltid varit själv, så var det mitt besked, i allt är jag ändå alltid själv.
Beskedet den onda sanningen, mest för mig själv. Tilliten till andra den så viktiga finns den? Inte för mig, litar på mig själv, ensam är stark, tror jag, men när stoppet försvinner, så rämnar masken och den lilla ensamma människan kikar fram därbakom, och jag kan inte gömma mig. Jag kommer att hitta mitt stopp igen, det som är jag,, masken, för den lilla trötta människan därbakom vågar jag inte visa, för någon. Det är mitt besked, idag är jag inte stark bara trött.
7 kommentar(er)
