Nu är det officiellt vår ute, iallafall om jag får bestämma. Det är riktigt skönt ute, och på gården njöt alla av vädret. Varje år i för mig 50 år har vårar kommit och gått och varje vår är ny med nya förväntningar och äventyr inför sommaren. Man tröttnar liksom aldrig på våren, vi väntar längtar och väntar på att ljuset och värmen ska återvända. Kanske är det typiskt svensk vad vet jag, men då jag känner mig som svensk och har bott i detta kalla land hela livet så är jag vår och sommar människa. Inför hösten kommer andra plikter, jobb, slit och släp, man har en hel kall vinter framför sig och sommaren känns avlägsen.
MEN nu är det vår för att återkomma till det. För mig känns livet just nu som ett äventyr en vår för mig. Mina barn har börjat flyga ut ur boet och tankarna på vad som kommer sedan har börjat innfinna sig. Jag har redan börjat mina trevande steg. Livet som kommer efter barn är MITT bara MITT, jag kan tänka på saker jag vill göra. Det här med fotografering till exempel, JAG SKA gå en fotokurs, JAG ska börja tänka på att skriva mer, JAG ska avsluta min högskolekurs nu i vår, LIVET det har liksom bara börjat. Eller är det inte så att LIVET BÖRJAR efter 50, vad vet jag jag är inte där ÄN men i oktober är MIN stora dag, då fyller jag 50, och faktiskt trots allt längtar jag, för i framtiden finns hoppet och förväntan, i nuet är jag just nu, och båda behövs.
9 kommentar(er)
