Idagens tidning är rubrikerna om tsunamin i Japan, Japan dit min dotter ska om några månader, känslan av att faktiskt släppa iväg henne känns overklig dessa dagar, samtidigt som jag är mer än glad över att hon faktiskt ska dit om ett par månader och inte är där NU, fasan som följer de som har anhöriga på okänd ort när rubrikenerna skriker ut krig och elände, att inte veta. Att föreställa sig det värsta måste vara skräcken på jorden just ovisshet är alltid värst. När jag såg bilderna på flodvågen som fördes in över land och veta att MIN dotter ja hon ligger i sängen i rummet bredvid, inte undra var är hon, är hon där, vad händer. NU blev detta ett inlägg om något, trots fantasibrist, och se jag hade rätt från början, att bara att sätta sig ner ta tag i skrivandet och bara låta orden flöda, ja då blir det ofta något ialla fall.
1 kommentar(er)
