Ibland, kan man tro att man är någon, fast du vet innerst inne att du inte är det. SÅ går tankarna i mitt huvud just nu, är så förbaskat trött på att alltid vara trött. Man sliter och jobbar, och strävar och sliter hemma och på jobb men aldrig att man får känna sig helt nöjd, det är alltid något som skaver som inte är som det ska, i alla fall i mitt eget huvud. Känslan av otillräcklighet kan ibland kännas överväldigande, och missnöjet inom mig växer och jag  bara blir trött.

 

Man orkar liksom inte kämpa mot den där inre känslan där du är en liten flicka som absolut inte är någon. Osynlig för alla, och kämpande för att hålla huvudet över vattenytan är så total att man faktiskt nästan drunknar. Man liksom TROR att man kan vara fotograf,  MAN TROR så mycket fast man vet att allt är bara nys och jag egentligen inte kan någonting av det där man tror att man kan.  MEN nu är ju livet ändå som det är, man kan inte kasta in handduken bara så där, man måste gå vidare och för mig innebär det att fortsätta kämpa mot den inre rösten som skriker i mitt öra hela tiden, "du är ingen" du är ingen" och visa att rösten har fel.