Ja så är man då mormor, att vara mormor sägs vara livets efterrätt, och visst är det så, detta lilla, lilla knyte som är så liten och ömtålig, ens dotter är mamma. Att se sin dotter förvandlas på ett ögonblick, från dotter till mamma. Det gick så fort, ingen träning behövs, allt sitter där från början. Och jag hade den stora äran att få delta. Ett ögonblick som nog slår det mesta, att se sitt lilla, lilla barnbarn födas, sin dotter kämpa som man gör när man föder barn.

Kunskap som jag hade som många pappor saknar, hur det känns att faktiskt ligga där och kämpa. Och vissa ögonblick var jag så nära att brista ut i skratt när hon gjorde saker som jag gjort när jag födde henne. En viss förståelse till min stackars make inföll sig. Det allra mest konstiga med att bli mormor är dock att vara gift med en morfar. Att kalla min man för morfar första gången var det bland det konstigaste jag gjort.Men så är det ju nu, det är bara att vänja sig.

Och HON den lilla har trollbundit oss med hela sitt väsen. Och hon är det vackraste barn som fötts på denna jord, så är det. Och man kan tycka att det är konstigt att just det vackraste barnet på jorden kommer just till Kinna. Men en sanning är det, iallafall för en lycklig mormor.