På gården där jag är upppväxt fnns det tre hus/små gårdar, som senare blev till en stor. Vi kallade ställena för där framme, Klasas och Johans. Där framme bodde då vi, Klasas, ja antagligen hette han då Klas och Johans. Johan var en farbror som dog långt innan jag föddes och det är då detta hus som detta handlar om. Han dog i början av 60-talet och därefter stod huset tomt.
Där lekte vi, med en riktig vedspis, ingen leksaksspis här inte. Bakugn, flera rum och en gammal säng som vi naturligtsvis antog att Johan hade dött i och det var med spänd darr vi var i det rummet. Senare har vi fått veta att han dog på sjukhus men som barn var Johan ett slags spöke vars ande svävade över huset och gjorde allt extra spännande. Här har vi då utsikten upp mot detta omtalade hus.
Huset förföll under massor av år och var väl färdigt för rivning när det oväntade hände, en dansk jurist från Köpenhamn fick syn på huset och såg möjligheten och charmen i huset. Och köpt det och har under flera år arbetat hårt för att återställa det i sitt ursprungliga skick. Jag har alltid älskat detta hus och att få se det så här vackert värmer mitt hjärta.
UTSIKTEN från huset är inte helt fel det heller, eller vad säger ni.
9 kommentar(er)
